Måndag (orkar inte komma på en vettigare rubrik, tyvärr)

Denna vecka blir en sådan där vecka där jag lovar att uppdatera bloggen varje dag. Trots att både ni och jag vet att detta löfte med största sannolikhet inte kommer att hållas. Men jag kommer att göra ett tappert försök i alla fall och bara det är värt en eloge tycker jag. Jag har spenderat min dag på universitet och mått lite lagom bra. Mitt humör har liksom pendlat lite upp och ned hela dagen på grund av lite jobbiga och onödiga misstag. Men man lär sig av sina misstag har någon vis man (100 % säkerhet att det är en kvinna, daah) sagt och jag får nog leva efter det.

Nu är mitt humör i alla fall mycket bättre vilket främst grundar sig på att jag precis är hemkommen från en supermösig middag med sötaste tjejen i sann nostalgisk anda. Vi pratade fina och knasiga minnen och kom till insikt om hur satans fort tiden går. Vilket nog förövrigt måste vara det som jag fruktar mest i livet. Det där med att inget förblir utan att allt konstant förändras. STOPPA KLOCKAN FÖR I HELVETE...Plz? En ironisk sak/grej/ händelse or whatever är att det jag fruktar näst mest i livet:  att jag ska behöva se någon som hoppar eller ramlar ner för spåret skedde idag. Jag skulle helt ärligt hellre hoppa/ramla själv än att behöva se någon annan göra det. Det ironiska i det här är att det sker precis efter att jag berättat hur jävla mycket jag fruktar detta. Vid TVÅ tillfällen inom loppet av två tunnelbanestationer. Vill gudarna fucka med mig eller vad är the grej?! Mitt hjärta stannade men ingen skada skedd för varken mig eller någon annan. Thank god! Eller inte thank god om det var du var skapare till denna jobbiga upplevelse från första början...

Nu börjar det här spåra lite därför gör jag nog bäst i att sussa nu. Sov gott, muppar! Puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0